Pinsam kille 1. Dokusåpa-Lemuren

Pinsam kille helt klart. Skulle va med över allt. jag kommer inte ens ihåg vad jan hette.
Onsdagen den 7 mars 2007

Kära dagbok.
De senaste dagarna har varit ett konstant lyckorus. Jag och Preben har bara strosat runt i Köpenhamn. Tack o lov så rev Preben och hans jobbakompisar det där eländiga Ungdomshuset och jag slapp vara terrorist längre. Du skulle bara fatta va manlig han va...
I dagsljus visade det sig förstås att Preben inte alls va en råbock utan en stilig och ståtlig mongolsk argali. Den här bilden är på honom och hans kusin. Jag tog den igår när vårsolen tittade fram på Ströget.
Tihi!
Anarkistisk Måndag 5 mars 2007
Nu får jag direkt användning för all tyska jag hann lära mig i Salzburg!
Ein zwei drej Natzipolitzaj!!!
Liftade upp till Danmark över natten via Flensburg där jag kom över en baginbox vodka för bara 5 euro. Och det var väl tur med tanke på att jag fick lura i lastbilschaffisen (Golden retriver, Olaf) att jag ville ligga om jag fick lift. Söp ner honom innan Lolland och svajjade över vägbanan. Lyckades hoppa av i farten med säkert en liter kvar i boxen. Edventure at last!!!
Oj oj oj. Om Esau hade sett mig nu. Jag har kastat gatsten på en polis och hotat den galna Ungdomshus-sekttanten till livet. Han som är jehovas hade väl aldrig fattat. Så här kul har man väl aldrig haft! Träffar asamycket najsa folk som verkligen brinner för sin sak. Alla verkar vara med i olika gäng. AFA, BZ, PLO, Bandidos ja jag vet inte allt. Jag ba: visst det är jag med. Och alla ba snackar danska och plötsligt är det något bra med att jag är dansk. Allsså uppsving på släktforskningsgrejen.
En sak bara.
Innan när jag stod på barrikaderna. I en cool sammandrabbning med polisen möttes min blick av de mest underbara sammetsbruna rådjursögon man någonsin kan tänka sig. Det va inget rådjur dock (hihi) utan faktiskt en råbock. Men en sak va det och det va kärlek.
Så jävla typiskt! Omöjlig kärlek. Terroristen och polisen. Men allting frös omkring oss. Han bytte ut molotowen i min tass mot sin klöv och så gick vi bara. Lämnade den brinnande staden bakom oss. Smet in på kyrkogården och där, vid HC Andersens grav kysste han mig.
Hur skall det gå?
Söndagen den 4 mars 2007
Doktor Udo Brinkmann my ass! Die fupArzt. Måtte jävulen ta honom och hans gäpeck! (För att inte tala om hans fru..) Usch! Och med häcken. Hur skall jag någonsin få väck bilden från min näthinna.
Över till plan B helt enkelt. Om jag nu hade haft någon. Hem till äckliga buren åker jag aldrig. Men kan jag stanna i Österrike efter det som hänt?
Nej nu vet jag! Jag drar till Köpenhamn och ställer mig på barrikaderna! Tänk om jag blir krigshjälte! Tänk om det är min speciella insats som får bägaren att tippa över och Ungdomshuset är räddat... Ära, berömmelse och förståss killar i tuppkam väntar.
Hit skall jag gå och träna: http://zulu.tv2.dk/spil/pis/?index
Upp med palestinasjalen över nosen och ba ORDER TO GO!
Tysk tisdag 27 feb 2007
Osterike ar ett hogkultiverat land. De anvander inte tramsbokstaver som a a och o.
Tjo vad det smakar ol i stovel! Full jamt. Kul. Har tyvarr inte stott pa Udo annu men har en kontakt etablerad meden hudklinik utanfor Salzburg sa vi far val se.
Traffaten del kul folk. B la en ganska festlig sork. Tyvarrpaminner han mig ommin pappa sa det blir for sick helt enkelt.
Och jag har bade lart mig joddla och valla far.
Onsdagen den 21 februari 2007
Kära dagbok.
Jag åker. Så är det bara. Står inte ut en dag till i den här jävla trista samhall-buren omringad av rävaktiga individer.
När äckliga Gossan kom och frågade om jag va intresserad av Micke och om inte så kanske det va okej om hon blev ihop med honom så va det droppen. Dessa jävla svekfulla gnagare. Inte för att jag vill ha honom kanske men ändå.
Kollade upp alperna och det verkar asnajs på hela taget. Men jag skall nog jobba i bar. Alltså både servera och dricka öl i stövel. Hinka jägermaister-shots. Woooho her i come! Liksom.
Lavin verkar lite väl... Vad hette han nu igen den kalla killen som frös av sig tummen? Inte så mycket glamour va?
Eller kanske söka jobb på en sån där Schwartzwald-klinike. Bli kär i nån Dr Udo Brinkmann och efter intriger och skillsmässor så uppfostrar vi barn tillsammans i någon grönskande dal. Läderhåsen. Sound of music. Alla ba Joddeli joddela joddelej.
Fast jag börjar nog i en bar. För brödfödan innan jag kommit i kontakt med Udo.
Falleri fallera falleri fallerahahahahah falleri fallera.
Auf widerzeen.
Söndagen den 18 februari 2007
Micke va vidrig. Vidrig. Han såg exakt likdan ut som på högstadiet. fast nu hade han tandställning också. Helt otroligt. Och eftersom det va en sån där plastgom hade han hyfsat trist andedräkt och kunde överhuvudtaget inte rapa alfabetet längre. han hade faktiskt lyckats med konststycket att gå bakåt i utvecklingen.
Dessutom hade han valt en skitdyr restaurang och sedan ville han splitta notan. Och jag som så klart trodde att han skulle bjuda hade liksom bara beställt en massa skit från menyn som såg dyrt ut.
Fanskapet.
Fast jag hånglade lite med honom i alla fall. Det va ju alla hjärtans. Jag ville inte verka hjärtlös. Det helt förjävliga va att han ba Ojdå Dolly, du behöver visst borsta tänderna.
Men vad trodde jag? Jag måste lära mig att jag ÄR ensam. Den solitära guldhamstern. Sin egen lyckas smed. Bäste dräng.
Och jag behöver äventyr. Adventure!!! For gods sejk! NOW! Så jag tror att jag kommer ta upp en gammal tonårsdröm som Micke påminde mig om - Lavinhamster.
Så nu är det lilla Dolly som åker till Alperna inom kort. Dricka öl ur stövel, snacka tyska, åka snowboard. Bara va. Fan va gött. Gräva fram folk så de slipper bli Ötzi - alpmannen. Säsongsjobba runt världens alla bergskedjor. Vem vet , nästa år kan jag ha avancerat till K2. Only the universe is my limit!
Ondag den 14 februari 2007 Alla hjärtans dag.

Jo du så att jo varsch det ee som det e det e det ju. Huvudet ner och fötterna upp. Man tager va man haver osv mm etc..
Den här killen ringde mig idag. Micke. Ett gammalt ex. Och den här bilden är faktiskt från högstadiet. Då hade alla killar opropportionerlig kropp. Stora fötter osv. Ingen vet hur snygg han kan va nu. faktiskt. (Tyvärr lät det inte som om han va ur målbrottet än så fan vet...)
Hur som haver så ville han bjuda på middag i kväll. Han hade hört från någon, kanske min jävla morsa, att jag är singel. Tyckte vi skulle göra gemensam sak. Men vem vill göra gemensam sak med den där? Esau tycker att jag skall ge det en chans.
Fast jag vet inte. Känner mg tjurig och PMSig. Det enda jag minns som speciellt med honom va att han kunde rapa hela alfabetet utom Z. Han kanske har lärt sig det nu. Blivit komplett på sitt eget lilla vis. Och tassen från hjärtat, vem vill sitta ensam på alla hjärtans dag?
Tisdagen den 13 februari 2007
Alla hjärtans dag imorgon. Usch. Känner mig helt ur gängorna. Vankar mest planlöst i buren. Gnagde på gallret nån timme där vid femsnåret. Annars inget. Känner mig kymig.
Ännu ett ensamt alla hjärtans dag. Om man inte räknar förra året. Och det gör man INTE! (Vad den jäveln än säjer..)
Om Horace hör av sig DÖÖR jag bara. Fast så här kan jag ju erkänna att det ändå hade varit lite bekräftande. Typiskt.
Onsdagen den 7 februari 2007

Kära dagbok.
Its better to burn out than fejd awej.
Esaus två polare från Jehovas vittnen..

Måndag den 5 februari 2007
Idag har jag inte gjort något särskilt. Sitter fortfarande i rosten och surar. Maten borjar ta slut.
Esau va här och tjatade på mig. Lockade och pockade. Och tror du inte dumfan kom dragandes på sina polare från Jehovas också? Så jävla typiskt. Hotade med att jag inte fick va med om himmelriket på jorden om jag inte började uppföra mig. Jag satt kvar i brödrosten helt blickstill tills de gick. Esau kanske tror att jag fortfarande är döv, och det är jag men det är ju bara psykosymatiskt så jag kan ju slå på och av det efter humör. (Säjer typ min psykolog.)
Fredagen den 2 februari 2007

Kära dagbok.
Ingen letar efter mig. Jag har varit här i flera dagar nu. Levt på brödsmulor. Vetebrödsmulor. Inte GI. Feteröven kommer väl som ett brev på posten. Jag bryr mig inte. Alla kan dra åt helvete. Jag har min musik och världens bästa sällskap.
Måndagen den 29 januari 2006

Söndagen den 28 januari 2007
Släktforska my ass. Kunde man ju begripa attdetinte skulle komma något gott ur. Inte när det gäller mig i alla fall. Det ser man ju för fan på mig att det är vajsing i hela släktledet. Men det är givetvis värre än jag någonsin kunde tro.
Så här står det i wikipedia: (Som ÄR ett bra ställe att börja sin forskning på! va Flossy än säjer)
Upptäckten [redigera]
Den brittiske zoologen George Robert Waterhouse fann en äldre hona i Syrien 1839 och gav den namnet Cricetus auratus, latin för gyllene hamster. Denna hamsters päls fanns med i utställningen i British Museum i London. Därefter var den bortglömd i vetenskapliga kretsar i ett århundrade. Ungefär 1930 fann den hebreiske zoologen Israel Aharoni vid Jerusalems Universitet en hona med ungar i Syriens ökenområde. Innan han kommit tillbaka med dem till sitt laboratorium hade de flesta dött eller rymt. De som var kvar donerades till Jerusalems Hebreiska Universitet, där man framgångsrikt födde upp flera. Eftersom de var lite större än dem som Waterhouse hade funnit fick de namnet Mesocricetus auratus, men troligtvis hör de till samma art..
Avkomlingar till dessa hamstrar forslades till laboratorier i hela världen för att användas för forskningsändamål. De kom till Storbritannien 1931 och till USA 1938. I stort sett alla Guldhamstrar är avkomlingar till den kull som Aharoni fann i Syrien.
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Guldhamster
Fatta! Så jävla illa!
För det första har mina ättlingar visats upp som freaks på utställning i London. Eller pälsen bara. Sjukt! Och sedan får man svart på vitt att man är en produkt av grav inavel. OCH att flera ur släkten aktivt utsatts för medicinska experiment.
Jag säjer som gammelfarmor sa när danska staten chockhöjde paketpriset på Cecil utan filter: Nej, jag tror jag blir med negerbarn!
Lördagen den 27 januari 2007
Vad är motsatsen till hybris? Just det - Lilla Dolly dagen efter.
Dessutom dum nog att haka på Tjofsan och henner 15 råttungar till pulkabacken i Blecktornsparken. Så dumt så. Iskallt. Dumma ungar. Gap och skrik. Snor och nara. Först körde en idiot på mig med snowracer så jag låg där som ett roadkill på vägen och sedan spilde någon varmchoklad på min päls. Hur skall jag göra med det? Oxygel? Klorinbad?
Bestämt mig för att börja släktforska. Min psykolog säjer att en källa till oro hos mig kan vara att min danska familj är så keff och att jag måste söka bättre förebilder ur min stamtavla. Vem vet - om man börjar leta kan det ju visa sig att jag är avlägsen släkting till både den ena och den andra. Urspännande.
hehe...
Dagens triumfer fortsätter. Busan har tydligen jätteproblem med sin diet och sånt. Satt o lipa, sippade på vitt vin. Jag ba gick in i mitt lilla hus och tog hela matlagret och la tillbaka det i kinderna och bara tågade runt runt. Och bara: GI GI GI!
Så nu snackar inte hon med mig mer. Fettot.
Min psykoanalytiker, Herr Münch kallar det hybris. Jag ba: Jag vet inte vad det betyder men om du menar att det betyder att jag varit full i tre dagar så visst, Rätt, hybris. Nära nog. Dumfan.
ALI JALIJ APAN
Woohooo!
Nu fick dom allt! Svin.
Fredag den 26 januari 2007
Man är lite tung i gumpen. Tänkte köra lite GI. Men jag får ju bara äta en köttpellets var annan dag så någon köttfeber blir ju svår att uppbringa. Åt en hasselnöt igår. När jag tänker efter så äter jag ju redan GI... Ingen pasta, ingen ost , inga karameller.
Då så. Dolly VS Fettma = 1-0!! Och utan hjälp av Ola Dumfan Laurizon.
Det där skall defititivt upp på min BRA-lista. Så får vi se vad den där sillstinna Hitlerkatten har att säja om saken.
(Just nu tänker jag i alla fall glädjas åt det här. Att man verkligen kan undra varför jag i så fall är så smällfet som jag är spar jag tills jag har PMS eller annan psykos.)
Onsdag den 24 januari 2007
Igår ägnade jag mig åt att skriva en lista över bra och dåliga saker i mitt liv. Det är min nya psykolog, Dolf Münch, som gett mig hemläxa. So here goes nothing:
BRA:
Guldhamter
hyfsad sångröst
..
DÅLIGT:
Ingen kille
Dåliga, falska vänner
Trång bur
Pank
Sladderverk
Ingen kille
Fet
Trångsynt
Dödsdömd av galen spåkärring
Trista pattar
Ingen kille
jagad av kärlekskrank talgoxe
Ska bli hora i Oslo enligt ande
Själslig krympling
argsint
Suicidal
Jennifer Lopez-komplex
Stammar från dokumenterat galen släkt ( iofs enl. tvivelaktig stamtavla)
taktlös
Herr Münch höll med. Många psykologer jobbar tydligen så, att de liksom bara håller med och så skall man själv komma på saker. Det känns jättenice o allt för jag är så van att bli emotsagd av alla.
Det som gnager mig lite nu det är att han stencilerade ut min lista och triumferande delade ut den ibland sina kolleger. De hade tydligen någon tävling om vem som kunde kamma hem största freaket under januari.
För mig är det blandande känslor.
1. Är månadens freak ibland alla alla alla galningar om kan ha visat nosen ibland alla alla alla smådjurspsykologer i hela världen. Typiskt.
2. Jag vann! (Yippiiii)