Söndagen den 26 November 2006

Kära Dagbok.

Jag har ju varit bortrest i helgen. Släktkalas i Danmark.  90 stycken fulla danska hamstrar som sjöng "Temperaturen" i tasskrok. Dumfanar. Dansa på borden till Gasolin. DJ som drog vitsar mellan låtarna. Att jag ens är släkt med dem...

Och sen alla då som bara: Men gud är det lilla Dolly som har blivit så stor och varför har du inte träffat någon kille ännu? Och självklart blir jag bordsplacerad brevid nån singel som gör osmidiga närmanden. På danska.

Till sist blev undretecknad förstås också lite på lyset och så dösur då så jag råkade visst hålla ett litet tal typ: Jag fattar liksom inte hur ni tänker? Guldhamstern är ett solitärt djur! Gå hem med er danskjävlar! 

Så nu pratar de inte med mig längre. Eller jag blev väl snarare ombedd att hålla en VÄLDIGT låg profil framöver. - Din morsa har låg profil ! skrek jag. (Till ingifta morbror Jonne) Så moster Smulan startade värsta grejen om att jag alltid haft autistiska drag och drog in både damp och annat men det blev ju förstås mormor sur över efter det där som hände Snuffe förra sommaren. Där nånstans stack jag mot färjan.

Imorgon skall gå och spå mig. Som om det behövs. Det står ju ganska klart att jag är född typ under en radioaktiv stjärna. Men i alla fall.

Kommentarer
Postat av: Sue Ellen

Dolly, jag har saknat dig så. Danskjävlar! Gött att du är hemma igen.
Kram Sue Ellen

2006-11-26 @ 23:13:33
Postat av: Anonym

Oj, oj, oj... Herr Vinterberg var alltför blygsam i sitt epos över dansk familjedramatik.

2006-12-02 @ 20:06:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback