Onsdagen den 17 januari 2007
Kära dagbok.
Jag är kär! Den här fantatiska mannen (En hamterversion av Fabio as U can see ; ) klev rakt in i mitt pickande lilla hjärta exakt kl 21.03 i går. Och sen har han stannat. Han bjöd på frukost om jag säjer så... Varför händer alltid sånt här när man inte har städat buren? Men han verkade inte bry sig. Fast jag hörde ju förstås inte vad han sa. (Eller sjöng men det bara måste ju ha varit jättebra.)
Jag bara måste verkligen återfå hörseln. Jag som alltid drömt om en trubadur som viskar vackra toner i mina öron. Fransk är han också. Hörselbacken nästa!
Dolly + Marcel = SANT
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du skriver så hilma härligt ;D
Postat av: Nylonqueen
Är härligt att vara kär!!!
Postat av: Nylonqueen
Är härligt att vara kär!!!
Postat av: Dino Dalmatiner
Hur kan du? Vad har en smörsångare att erbjuda som jag inte har - förutom just smörsången då? Å andra sidan kan jag yla i alla tonarter och morra i moll, vilket jag gör nu när jag ser slusken som satt ditt hjärta i brand. Dooooooollyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyoooooooooooooooo!
Nej, det är lönlöst att yla, du hör ju inget i vart fall. Jag får kila till fotografen & ta ett idolfoto. När du väl har sett mina vackra prickar och mina höga svansföring kommer du att glömma den där pälsbeprydda kopian av Julio Inglesas - jag lovar! Återkommer! Tills dess sänder jag dig mitt O sole mio!
Trackback