Fredagen den 4 maj 2007
Kära dagbok.
Gissa var jag e? Just det - i Danmark!!!!!
FRI SOM EN NÖTSKRIKA!!! wwwwwooooooohooooooo!!!! Ett offer för kriminalvården i 67 hårda dagar som nu är räknade. 67 st va det.
Man skulle kanske tro att jag skulle gnaga mig ut, vaffan, det trodde jag tom själv ett tag. Men jag var listigare än så. jag var Utbrytarkungarnas drottning, gnagarnas Clark Olofsson osv. Det som tidigare var känt som Stockholmssyndromet kommer hädanefer att kallas "Dollysyndromet".
Jag gick helt enkelt till fängelseprästen. Spelade from, omvänd. Hjälpte till inför gudstjänst. Åmade mig. Och en sak ska jag säja dig kära dagbok - Va du glad att du är en bok som inte har ögon att se med för när jag såg prästafan med stånd välsigna sin säd... Innan jag kom därifrån han jag få skavsår på hornhinnorna. Hade jag vetat hade jag haft solglasögon eller en såndär som man sätter för ögonen när man skall sova som det står "the bitch is sleeping" på.
Hur som så va det lätt som en plätt att lura prästen att han skulle släppa ut mig bara en liten stund för att jag skulle gå till kiosken och köpa tuggummi. Gud så dum, så dum han är... Jag lovade att jag strax skulle komma tillbaka och visa honom vad jag kan göra med tuggummi. Sen lite sug i blicken på det så kastade aset ut mig typ.
Nu är jag på flykt undan rättvisan. Landsförvisad. Sitter i min släkts hemland och firar med kransekäge och öl. Hoppas jag inte stöter i hop med den där råbocken jag levde med i Köpenhamn för några månader sen. Bäst jag håller mig på Jylland.
Kommentarer
Trackback