Dollys Dagbok

Kära dagbok.

Efter mitt provjobb på H&m som gick åt helvete söker jag nu med ljus och lykta efter ett sommarjobb. Men vem vill ha en en gammal avdankad tjackhamster? Här krävs kreativitet! Jag tror att jag helt enkelt måste hitta på en vara eller tjänst som inte finns ännu och sedan erbjuda den till näringslivet. Gärna näringslivstoppen.

Annars vet jag inte hur det skall gå?

Förra sommarens geniplan gick ut på att jag skulle gifta mig rikt. Såg man ju hur det gick. Jävla svin är dom. Svin allihopa. Jag kan lika väl dejta ett vietnamesiskt hängbuksvin. Fan, det kanske är det jag skall göra...Då har man ju liksom inga andra förväntningar... Men har de flis? Hitta en gris med flis. Gud så dumt.

Kära dagbok.

Jag har provjobbat på H&M. Det här är min chef, Mitzi. Fatta själv. Det kommer inte hålla. Jävla tjacklemur.

Kära dagbok.

Den här otroligt beklämmande figuren träffade jag på Gröne jägarn igår. Stod och gnällde om hur unik han var och hur han inte kunde äta det ena eller det andra. Bara speciella bambuskott eller hur det va. Jag ba -Stick till nån jävla kinakrog då kinkpelle. Och han ba - Jag kommae aldrig få några barn i Stockholms innerstad, jag kan max få typ ett eller två barn och alla tjejer av min art vägrar para sig om de inte är i en speciell trygg natur. Jag kommer dö ut, skrek han. Och ja ba - Fan inte mer än rätt åt dig! Din art borde ha sållats bort för länge sen! Survajvell off the fittest! Då ringde han typ WWF så jag sjappa. Dumfan.

Påminner om den där ålen jag träffa i vintras. Vaffan ska det va så jävla märkvärdigt för? Man kan väl bara ståligga i en park och slappna av lite? Åka till Sargasso? Kräva bambuskott? Vad kommer härnäst? Jag tror baske mig att jag skall börja engagera mig politiskt i de här frågorna. Någon måste ju börja säja ifrån!

Kära dagbok!

Det finns en mening med livet visade det sig: Finlandsfärja. Jag skall göra allt i min makt för att så snart som möjligt åter få stå på Östersjöns hetaste dansgolv och skaka mina minst sagt lurviga ben.

Kära dagbok.

Nu är allt som vanligt igen. Hemma i buren alltså. Känner mig lite smågrinig. Vad göra nu? Skriva en bok om mina erfarenheter? Vet inte.. Kommer ju inte ihåg så mycket. Jag va ju så full. Men jag skulle vilja vara författare. Kanske konkurrera Carolina Gynnings porrnoveller. Blanda erfarenheter och drömmar. Eller göra som Linda Rosing och satsa på porr rätt o slätt. Ja, som du ser kära dagbok har jag använt sista dagarna till att uppdatera mig på skvallret. Och det kan jag säja rakt ut: Sens I´ve been gone the world mejd NO progress.

Kära dagbok.

Det är inte JAG som hittar på reglerna. Jag bara följer dem.

Kära dagbok.

Kolla in Horace! Jävla fetto. Senaste månaderna har det visst blivit lite väl mycket talgboll. HAHAHAHAHAHA!!

Hittade bilden på en dejtingsajt. Jag säjer lycka till!

Kära dagbok.

Efter polisjakten i Mjölby förra veckan har jag legat lågt. Liftade sista biten tillbaka till Stockholm utan dramatik. Min förklädnad verkar funka. Jag träffade Horace igår och han kände inte igen mig. Det va första gången på månader som jag kände äkta lycka.

Mitt juridiska ombud låter meddela att jag aldrig suttit i fängelse. Att det verkar vara så att jag lever i en fantasivärld. Att jag faktiskt bara är en guldhamster med livlig fantasi. Han ska dö. Jävla pissollonapa.

Kära Dagbok.

Livet på rymmen.
Jag har skaffat mig en helt suvve förklädnad så nu kan jag åka tillbaka till Stockholm.

Jag har via brev fått kontakt med en papegoja som heter Leif Silbersky som lovat att vara mitt juridiska ombud. Han har skrivit ett skarpt formulerat brev till Staten och begärt resning i mitt fall.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag är dömd för. jag va så full.

Kära dagbok.

Fuskvårens störtregn och iskyla påminner mig om Fifi som har en neurosedynskada. Jag minns det nu. Hur ofta jag sa det till henne. - Du påminner mig om en väderlek men jag kan inte komma på vilken. Så sa jag. Nu vet jag.

Ja,du... Fifi.. Se vad det blivit av oss nu. Jag en rymling och du skitväder.

På högstadiet va vi de där brudarna som låg över benen på den sittande raden i skolkatalogen. De hotta kexen. (Men när jag tänker på hur Fifi såg ut så kan det varit fråga om freakshow. Hur kommer jag in i den bilden? Fan!)

Kära dagbok.

Gissa var jag e? Just det - i Danmark!!!!!

FRI SOM EN NÖTSKRIKA!!! wwwwwooooooohooooooo!!!! Ett offer för kriminalvården i 67 hårda dagar som nu är räknade. 67 st va det.

Man skulle kanske tro att jag skulle gnaga mig ut, vaffan, det trodde jag tom själv ett tag. Men jag var listigare än så. jag var Utbrytarkungarnas drottning, gnagarnas Clark Olofsson osv. Det som tidigare var känt som Stockholmssyndromet kommer hädanefer att kallas "Dollysyndromet".

Jag gick helt enkelt till fängelseprästen. Spelade from, omvänd. Hjälpte till inför gudstjänst. Åmade mig. Och en sak ska jag säja dig kära dagbok - Va du glad att du är en bok som inte har ögon att se med för när jag såg prästafan med stånd välsigna sin säd... Innan jag kom därifrån han jag få skavsår på hornhinnorna. Hade jag vetat hade jag haft solglasögon eller en såndär som man sätter för ögonen när man skall sova som det står "the bitch is sleeping" på.

Hur som så va det lätt som en plätt att lura prästen att han skulle släppa ut mig bara en liten stund för att jag skulle gå till kiosken och köpa tuggummi. Gud så dum, så dum han är... Jag lovade att jag strax skulle komma tillbaka och visa honom vad jag kan göra med tuggummi. Sen lite sug i blicken på det så kastade aset ut mig typ.

Nu är jag på flykt undan rättvisan. Landsförvisad. Sitter i min släkts hemland och firar med kransekäge och öl. Hoppas jag inte stöter i hop med den där råbocken jag levde med i Köpenhamn för några månader sen. Bäst jag håller mig på Jylland.

Kära dagbok.

Våren tvekar här inne. Där ute sjunger Horace sin parningssång. Min enda tröst är att han är pollenallergiker.
Min ångest rider mig om nätterna där jag vrider mig på min lakanlösa brits. Undra just om det va det här min mamma föreställde sig när hon med glittrande ögon vände sitt hamsteransikte med de blanksvarta knappnålsögonen mot min far (vem han nu är) och med äkta (?) glädje förkunnade att en ny individ var på väg.

Fast hon är ju dansk. De tänker ju annorlunda.

Kära Dagbok.

Idag brakade helvetet lös.

Kl 06.30 på morgonen stormade plitarna in i min cell. Visitation! Tagen på bar gärning! Jag skulle precis häkta ner gardinerna och bygga gnaga/tvinna till ett flyktrep. Jag blev av med mina förmåner att ha gardiner och typ lakan. Tack o lov hade jag gömt dig kära dagbok på ett ställe där solen aldrig skiner.

Tillbaka på ruta ett. Tur att jag är planernas mästare och att "Flykten från Sobibor" visades på TV förra veckan. Jag skriver inte mer fall i fall du hamnar i orätta händer men tänk dig ett trojanskt fullblod tillverkat i metallslöjden.

(Hörde föresten ryktas att äckliga Majsan hamnat på sjukan på sitt nya fängelse.. Äggasjuk. Hehehehe)

Kära dagbok.

Jag har suttit på isoleringen ett tag.  Till sist tröttnade jag på jävla majsan och hennes omsorger så när vi spelade plump i dagrummet råkade jag visst bita henne i handen. Men jag ser det som en stor succé för hon har blivit omplacerad. Jävla sopa.

På måndagar har vi tjejer ordnat så att vi får ha karaoke-kvällar. Och DET är något jag kan! Eloise, Is this the way to Amarillo, Up were we belong osv. Jag dominerade!!!

Tyvärr bestämde sig sur-plitarna för att alla de andra också skulle få sjunga. varför då? De jävla nollorna kan ju ingenting. Så det slutade med att jag har blivit avstängd från hela skiten på en hel månad. PLUS att jag måste delta i en anger management kurs fyra ggr i veckan.

Jag vet inte... Jag har mycket tid att tänka och jag har faktiskt en plan. Prison brejk.

Kära dagbok.

Ja, vad skall man säja? Kommer de att klara av att anpassa mig tillbaka till det vanliga samhället efter allt jag varit med om? Och är det någontans man lär sig om tyngre brottslighet så är det här på kåken.

Jag jobbar i tvätteriet tillsammans med några andra gnagare. Lyfter skrot en stund varje dag. Hänger i burtaket. Sånt typ. På kvällarna planerar jag min rymning. Min cellkamrat Majsan börjar verkligen gå mig på nerverna.

He used to give me roses
I wish he could again
But that was on the outside
And things were different then

We build our world together
With a love so clear and strong
But that was on the outside
Where did I go wrong?

On the inside the sun still shines
And the rain falls down
But the sun and rain are prisoners too
When morning comes around

Last night I dreamed we were together
Sharing all the love we'd known
'Til I had to face the nightmare
Of waking up alone

On the inside the roses grow
They don't mind the stoney ground
But the roses here are prisoners too
When morning comes around