Dollys Dagbok

Nästa dag i samma yra
kunde knappt min längtan styra
förän jag fick återvända dit

Men då fanns där inget spår
av lägret jag besökt igår
när jag var hos zigenarna på nattlig visit.

Kära dagbok.

Nu har jag varit nykter i 24 timmar. När alkoholen lämnade kroppen fick jag genast en blodpropp i höger framtass vilket kommer förändra mina resplaner.

Tur i oturen så träffade jag ett helt gäng fulzigenare hos veterinären. Inga Taikons precis... Jag hade lite glasbitar i olika färger som de gärna ville byta till sig och eftersom jag kan lite romani kom vi fort överrens. Kanske såg de tattarelden som brinner i mina ögon och förstod att jag liksom dem är en resande?

Kära dagbok.

Dagarna flyter samman i en oändlig ström av alkohol och menlösa möten. Intrycken är för många, ångesten fiestar i mitt bröst. Men jag är på väg mot världsfred. Och det är det viktiga.

De små resorna jag gjort hittills har bara varit en övning. Det inser jag nu. Den stora resan väntar och pockar på uppmärksamhet. Jag skall bara hitta en lucka i fyllan som varar tillräckligt länge för att jag skall kunna ge mig av.

Min planerade resrutt: Finlandfärjan till Helsingfors, lifta till Moskva, Transsibiriska järnvägen med stopp hos olika sharmaner och världsfredsaktivister, Peking, Äta chrispy duck m ananas, vidare mot Thailand och fullmoonparty, vila i ett tempel med meditation, över Himalaya på en jak. Och där, på toppen av mount Everest kommer jag att lyckas frambringa världsfred. Sen hem och dricka en kopp kaffe kanske. Kanske en kanna sangria för att fira..

Oj, jag måste sluta, här kom fyllan igen.

Kära dagbok.

Jag och Fabbe dansade en sommar. Men nu är vi inte längre nära varandra. Jag kommer nu att gå upp i mina försök att skapa världsfred genom meditition. Shanti.

spännande fortsättning följer...

kära dagbok.

Asså det här e så jääääävla typiskt! Fabbes äckliga polare (som dessutom kallar sig "bröderna Daltons" fast de heter Sätter i efternamn) är hemma hos oss typ jämt. Jämt!  och inte fan är de rumsrena heller. Svinpälsar! Tattare! Och så hela tiden då  - Äh, Dolly du tar en öl till mig när du ändå är oppe? Öh, kvinnfolk, resa kattlådan osv osv osv.

Och jag försöker verkligen. det gör jag! Jag vet att jag kan va bitsk ibland och många verkar ju tycka att jag har kort stubin och så men nu försöker jag verkligen. Jag menar det är ju seriös äkta kärlek med Fabbe. Det är bara när de där jävla hundarna är här som han blir spännig. Killar kanske är sånna. Jag kanske inte kan hitta bättre? jag försöker intala mig det. Jag ville ju ha long lasting love. Då får man ju hacka i sig den.

Kära dagbok.

Nu har jag och Fabbe flyttat ihop. Det är mysigt att bo ihop. Jätte. Jag bryr mig inte om hans små egenheter. Det är bara mysigt. Jätte. När man är sambo måste man lära sig att kompromissa. Ge och ta. Jag måste förstå att han måste få boa in sig. Känna sig välkommen. Jätte.

Gud o gud. Hoppas ingen nånsin får se den här bilden. Att jag kunde va så här lössläppt i sängen... Lägg märke till suget i blicken.

Kära dagbok.

Svärmeri. Snuttigull. Fabbe är mitt allt. Så mycket man. Spelande muskler och råstyrka. En liten röst inuti säjer: "Dollygumman, du skyddar väl dig?"

Kära dagbok.

Äntligen har kärleken knackat på igen. Äntligen ligger jag sked! Så det var därför jag skulle till havet! För den här sjöbusen skulle man aldrig stöta ihop med där det inte blåser salta vindar.

Men hur skall det gå? Kommer även min älskade Fabbe visa sig vara en besvikelse? Mitt krossade och illa limmade hjärta är så fragilt. Hur skall man våga ge? För att jag vet ju det om kärleken att skall man få måste man våga ge... Och jag är så långt hemifrån.. Har ingen att fråga till råds.. Inte för att jag har det hemma heller. (Jävla folk man känner..)

Idag skall vi fira independence day eftersom Fabbe varit utbytesstudent i Austin, Texas, USA 1987 -88. Jag tror inte på kombinationen pälsdjur och raketer men Fabbe kliade mig bara bakom örat och sa att här ska du se på fan.

Typiskt om jag skulle dö eller få sånt där brännskade-fejs just nu.