Tysk tisdag 27 feb 2007

Guttentag dig gamla javla looserdagbok.

Osterike ar ett hogkultiverat land. De anvander inte tramsbokstaver som a a och o.

Tjo vad det smakar ol i stovel! Full jamt. Kul. Har tyvarr inte stott pa Udo annu men har en kontakt etablerad meden hudklinik utanfor Salzburg sa vi far val se.

Traffaten del kul folk. B la en ganska festlig sork. Tyvarrpaminner han mig ommin pappa sa det blir for sick helt enkelt.

Och jag har bade lart mig joddla och valla far.

Onsdagen den 21 februari 2007

Kära dagbok.

Jag åker. Så är det bara. Står inte ut en dag till i den här jävla trista samhall-buren omringad av rävaktiga individer.

När äckliga Gossan kom och frågade om jag va intresserad av Micke och om inte så kanske det va okej om hon blev ihop med honom så va det droppen. Dessa jävla svekfulla gnagare. Inte för att jag vill ha honom kanske men ändå.

Kollade upp alperna och det verkar asnajs på hela taget. Men jag skall nog jobba i bar. Alltså både servera och dricka öl i stövel. Hinka jägermaister-shots. Woooho her i come! Liksom.

Lavin verkar lite väl... Vad hette han nu igen den kalla killen som frös av sig tummen? Inte så mycket glamour va?

Eller kanske söka jobb på en sån där Schwartzwald-klinike. Bli kär i nån Dr Udo Brinkmann och efter intriger och skillsmässor så uppfostrar vi barn tillsammans i någon grönskande dal. Läderhåsen. Sound of music. Alla ba Joddeli joddela joddelej.

Fast jag börjar nog i en bar. För brödfödan innan jag kommit i kontakt med Udo.

Falleri fallera falleri fallerahahahahah falleri fallera.

Auf widerzeen.


Söndagen den 18 februari 2007

Kära Dagbok.

Micke va vidrig. Vidrig. Han såg exakt likdan ut som på högstadiet. fast nu hade han tandställning också. Helt otroligt. Och eftersom det va en sån där plastgom hade han hyfsat trist andedräkt och kunde överhuvudtaget inte rapa alfabetet längre. han hade faktiskt lyckats med konststycket att gå bakåt i utvecklingen.

Dessutom hade han valt en skitdyr restaurang och sedan ville han splitta notan. Och jag som så klart trodde att han skulle bjuda hade liksom bara beställt en massa skit från menyn som såg dyrt ut.

Fanskapet.

Fast jag hånglade lite med honom i alla fall. Det va ju alla hjärtans. Jag ville inte verka hjärtlös. Det helt förjävliga va att han ba Ojdå Dolly, du behöver visst borsta tänderna.


Men vad trodde jag? Jag måste lära mig att jag ÄR ensam. Den solitära guldhamstern. Sin egen lyckas smed. Bäste dräng.

Och jag behöver äventyr. Adventure!!! For gods sejk! NOW! Så jag tror att jag kommer ta upp en gammal tonårsdröm som Micke påminde mig om - Lavinhamster.

Så nu är det lilla Dolly som åker till Alperna inom kort. Dricka öl ur stövel, snacka tyska, åka snowboard. Bara va. Fan va gött. Gräva fram folk så de slipper bli Ötzi - alpmannen. Säsongsjobba runt världens alla bergskedjor. Vem vet , nästa år kan jag ha avancerat till K2. Only the universe is my limit!

Ondag den 14 februari 2007 Alla hjärtans dag.

Ondag den 14 februari 2007 Alla hjärtans dag.

Jo du så att jo varsch det ee som det e det e det ju. Huvudet ner och fötterna upp. Man tager va man haver osv mm etc..

Den här killen ringde mig idag. Micke. Ett gammalt ex. Och den här bilden är faktiskt från högstadiet. Då hade alla killar opropportionerlig kropp. Stora fötter osv. Ingen vet hur snygg han kan va nu. faktiskt. (Tyvärr lät det inte som om han va ur målbrottet än så fan vet...)

Hur som haver så ville han bjuda på middag i kväll. Han hade hört från någon, kanske min jävla morsa, att jag är singel. Tyckte vi skulle göra gemensam sak. Men vem vill göra gemensam sak med den där? Esau tycker att jag skall ge det en chans.

Fast jag vet inte. Känner mg tjurig och PMSig. Det enda jag minns som speciellt med honom va att han kunde rapa hela alfabetet utom Z. Han kanske har lärt sig det nu. Blivit komplett på sitt eget lilla vis. Och tassen från hjärtat, vem vill sitta ensam på alla hjärtans dag?

Tisdagen den 13 februari 2007

Kära dagbok.

Alla hjärtans dag imorgon. Usch. Känner mig helt ur gängorna. Vankar mest planlöst i buren. Gnagde på gallret nån timme där vid femsnåret. Annars inget. Känner mig kymig.

Ännu ett ensamt alla hjärtans dag. Om man inte räknar förra året. Och det gör man INTE! (Vad den jäveln än säjer..)

Om Horace hör av sig DÖÖR jag bara. Fast så här kan jag ju erkänna att det ändå hade varit lite bekräftande. Typiskt.

Onsdagen den 7 februari 2007

Onsdagen den 7 februari 2007

Kära dagbok.

Its better to burn out than fejd awej.

Esaus två polare från Jehovas vittnen..

Esaus två polare från Jehovas vittnen..

Måndag den 5 februari 2007

Kära dagbok.

Idag har jag inte gjort något särskilt. Sitter fortfarande i rosten och surar. Maten borjar ta slut.

Esau va här och tjatade på mig. Lockade och pockade. Och tror du inte dumfan kom dragandes på sina polare från Jehovas också? Så jävla typiskt. Hotade med att jag inte fick va med om himmelriket på jorden om jag inte började uppföra mig. Jag satt kvar i brödrosten helt blickstill tills de gick. Esau kanske tror att jag fortfarande är döv, och det är jag men det är ju bara psykosymatiskt så jag kan ju slå på och av det efter humör. (Säjer typ min psykolog.)

Fredagen den 2 februari 2007

Fredagen den 2 februari 2007

Kära dagbok.

Ingen letar efter mig. Jag har varit här i flera dagar nu. Levt på brödsmulor. Vetebrödsmulor. Inte GI. Feteröven kommer väl som ett brev på posten. Jag bryr mig inte. Alla kan dra åt helvete. Jag har min musik och världens bästa sällskap.