Söndagen den 19 augusti 2007
Kära dagbok.
Igår blev jag världsmästare. Jag deltog i världens största ukuleleorkester. Jag kommer gå till världshistorien! (Om Guiness accepterar rekordet) Nästa gång jag slår världsrekord tänker jag göra nåt lite mer solo. Det passar helt enkelt inte min natur att vara en av 400. Mängdrekord går fetbort helt enkelt. Undra vad det skall bli nästa gång!?
Man kan lugnt säja att jag spelade så tassarna blödde som du ju också kan se på min ukulele här. Fniss
Fredagen den 17 augusti 2007
Kära dagbok.
Efter det där som hände på Pride har jag levt i avskildhet. Karantän. Min sharman säjer att jag får komma ut i vattumannens tecken 2010. Sweet! tycker jag. Förutom den där lilla detaljen att jag tveklöst kommer va död innan 2009. Fråga Klum eller vem fan som helst. Det är tydligen oundvikligt.
Det gör mig så ledsen. Hur skall jag orka?
Min avgrund var så djup att jag ringde till min pappa. Men dansk brytning mullrade han: Jag har felat som far! Jag har inte lyckats inpräntat hatet mot zigenare, judar och araber tillräckligt i dig som barn. Nu får du lära dig läxan den hårda vägen!
Och det är väl klart att någonstans inom mig pickar ett litet litet hopp om att Elwood skall bli accepterad trots sina rötter i romani. Att han begick ett övergrepp på mig är ju faktiskt som han själv sa mer frågan om en kulturell
differens. Jag förstår det nu. Nu önskar jag bara att vårt snäva samhälle skall förstå det också.
Lördagen den 4 augusti 2007
Kära dagbok.
Jag är hoppklar. Death wejts me. Hasta luego putas!
(Om jag inte bestämmer mig för att åka med hbt-zigenarnas husvagn i pride-paraden. Varför är det alltid något spännande som lurar mig bort från den så åtråvärda döden?)