Dollys Dagbok

Kära dagbok.

Nu är allt som vanligt igen. Hemma i buren alltså. Känner mig lite smågrinig. Vad göra nu? Skriva en bok om mina erfarenheter? Vet inte.. Kommer ju inte ihåg så mycket. Jag va ju så full. Men jag skulle vilja vara författare. Kanske konkurrera Carolina Gynnings porrnoveller. Blanda erfarenheter och drömmar. Eller göra som Linda Rosing och satsa på porr rätt o slätt. Ja, som du ser kära dagbok har jag använt sista dagarna till att uppdatera mig på skvallret. Och det kan jag säja rakt ut: Sens I´ve been gone the world mejd NO progress.

Kära dagbok.

Det är inte JAG som hittar på reglerna. Jag bara följer dem.

Kära dagbok.

Kolla in Horace! Jävla fetto. Senaste månaderna har det visst blivit lite väl mycket talgboll. HAHAHAHAHAHA!!

Hittade bilden på en dejtingsajt. Jag säjer lycka till!

Kära dagbok.

Efter polisjakten i Mjölby förra veckan har jag legat lågt. Liftade sista biten tillbaka till Stockholm utan dramatik. Min förklädnad verkar funka. Jag träffade Horace igår och han kände inte igen mig. Det va första gången på månader som jag kände äkta lycka.

Mitt juridiska ombud låter meddela att jag aldrig suttit i fängelse. Att det verkar vara så att jag lever i en fantasivärld. Att jag faktiskt bara är en guldhamster med livlig fantasi. Han ska dö. Jävla pissollonapa.

Kära Dagbok.

Livet på rymmen.
Jag har skaffat mig en helt suvve förklädnad så nu kan jag åka tillbaka till Stockholm.

Jag har via brev fått kontakt med en papegoja som heter Leif Silbersky som lovat att vara mitt juridiska ombud. Han har skrivit ett skarpt formulerat brev till Staten och begärt resning i mitt fall.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag är dömd för. jag va så full.

Kära dagbok.

Fuskvårens störtregn och iskyla påminner mig om Fifi som har en neurosedynskada. Jag minns det nu. Hur ofta jag sa det till henne. - Du påminner mig om en väderlek men jag kan inte komma på vilken. Så sa jag. Nu vet jag.

Ja,du... Fifi.. Se vad det blivit av oss nu. Jag en rymling och du skitväder.

På högstadiet va vi de där brudarna som låg över benen på den sittande raden i skolkatalogen. De hotta kexen. (Men när jag tänker på hur Fifi såg ut så kan det varit fråga om freakshow. Hur kommer jag in i den bilden? Fan!)

Kära dagbok.

Gissa var jag e? Just det - i Danmark!!!!!

FRI SOM EN NÖTSKRIKA!!! wwwwwooooooohooooooo!!!! Ett offer för kriminalvården i 67 hårda dagar som nu är räknade. 67 st va det.

Man skulle kanske tro att jag skulle gnaga mig ut, vaffan, det trodde jag tom själv ett tag. Men jag var listigare än så. jag var Utbrytarkungarnas drottning, gnagarnas Clark Olofsson osv. Det som tidigare var känt som Stockholmssyndromet kommer hädanefer att kallas "Dollysyndromet".

Jag gick helt enkelt till fängelseprästen. Spelade from, omvänd. Hjälpte till inför gudstjänst. Åmade mig. Och en sak ska jag säja dig kära dagbok - Va du glad att du är en bok som inte har ögon att se med för när jag såg prästafan med stånd välsigna sin säd... Innan jag kom därifrån han jag få skavsår på hornhinnorna. Hade jag vetat hade jag haft solglasögon eller en såndär som man sätter för ögonen när man skall sova som det står "the bitch is sleeping" på.

Hur som så va det lätt som en plätt att lura prästen att han skulle släppa ut mig bara en liten stund för att jag skulle gå till kiosken och köpa tuggummi. Gud så dum, så dum han är... Jag lovade att jag strax skulle komma tillbaka och visa honom vad jag kan göra med tuggummi. Sen lite sug i blicken på det så kastade aset ut mig typ.

Nu är jag på flykt undan rättvisan. Landsförvisad. Sitter i min släkts hemland och firar med kransekäge och öl. Hoppas jag inte stöter i hop med den där råbocken jag levde med i Köpenhamn för några månader sen. Bäst jag håller mig på Jylland.